Igår hade vi en föreläsning och seminarium om problembaserat lärande a.k.a PBL.

På seminariet pratade vi om vilka förväntingar vi har på PBL och vilka farhågor. Vi pratade även om vad vi hade upplevt som positivt och negativt hittills.

Det som många upplevde som negativt var att det inte är helt lätt att veta vilka studiemål man ska sätta. Det kan vara svårt att veta hur djupt man ska gå in på ett ämne och hur man ska gränsa av det. Jag kan också känna det det verkar svårt, men jag tror att man kommer bli bättre på det med tiden. Och om man lägger studiemålen efter  lärandemålen i kursplanen så borde det gå bra.


Det som folk (och jag) tyckte var positivt med PBL var ganska mycket:

-Man lär sig att ta ansvar och bli mer självständig än om studierna bedrivs på traditionellt sätt.

-Man kan ta hjälp av andra i gruppen. Om man har läst något som man inte har förstått riktigt så finns det alltid någon som har förstått och kan förklara.

-Man kan inte skjuta på pluggandet och läsa allt precis innan tentan, utan man måste hela tiden läsa för att kunna delta i basgruppsarbetet.

-Man övar upp sin förmåga att söka kunskap själv -något som man gör hela tiden sen i arbetslivet. Där kommer det inte finnas en föreläsare som talar om för oss vad som är rätt och fel.

- Man får träna sig i att arbeta i team.

- AT-tentan som vi sen kommer göra är uppbyggd på samma sätt som våra tentor. Linköpings universitet har likadana tentor och deras studenter klarar sig i genomsnitt bättre än studenter från andra universitet på AT-tentan.